Hejsan! Idag tog jag en mysig (Läs: regnig) uteritt med Erna för att hon skulle få bekanta sig med miljön lite. Först regnade det inte alls, men jag hade på mig en regnrock ändå som skulle skydda både mig och sadeln, den är så lång så att den skyddar alltihop. Så först blev jag riktigt varm och funderade på att vända hem och lägga in rocken igen, men så ÖPPNADE sig himlen, totalt! Det spöregnade men Erna fortsatte glatt att trampa på och försökte gå in på varenda liten stig hon såg som gick ut från grusstigen. Haha, hon delar min och Flys kärlek för att upptäcka nya (men oftast oframkomliga) stigar!

Det regnade ju, men Erna verkade inte bry sig om det, till skillnad från Fly som alltid går med nosen nere i backen och försöker komma undan regnet. Erna hade ju heller inget skrittäcke eller nåt, det var bara jag som var skyddad, men hon är inte klippt och tror inte att jag ska klippa henne heller. Om jag behåller henne så får det bli en lurvboll i vinter, haha.

Vi kom sedan ut på en asfalterad väg för jag tänkte se hur hon reagerade på lastbilar också. Nu hade det börjat blåsa ordentligt också och jag var lite smått orolig för hur hon skulle reagera på trafiken när det var sånt oväder, men Erna brydde sig inte alls. Hon trampade glatt på och försökte fortfarande hitta nya stigar. Hon gick över de vita gubbarna på marken som signalerar gångväg, hon gick över gupp och skarvar i asfalten, inga problem. Så plötsligt kom vi till en liten fläck på marken där det har kommit extra många löv och Erna tvärstannade, kikade skräckslaget på den lilla fläcken och sen tog hon ett JÄTTEstort steg över, fnös och fortsatte glatt in i skogen där hon, på något sätt, hade hittat en obefintlig stig. Den fanns inte, men hon ville helt enkelt in i skogen och utforska den. Jag gick upp på vägen ingen och kom in på grusstigen igen, där hon gick över en massa löv utan att bry sig. Haha, knäppgök!

Vi var i alla fall hemma snart igen och då la jag på henne ett fleecetäcke så att hon skulle torka och inte bli förskyld.

Kram J